överallt och ingenstans


Medan jag är här i Berlin och har ett helt år planerat framför mig, försöker jag ändå se vad som händer efter mina 12 månader här. Jag vet inte vad jag ska göra. Jobba, plugga eller bara bege mig ut på något nytt äventyr. Jag har insett en sak under mina arton levnadsår, jag kommer aldrig kunna bestämma mig. Jag vet att jag faktiskt kan hoppa på och av hundra utbildningar innan jag hittar det jag söker, jag är bara rädd att jag aldrig kommer hitta det jag faktiskt borde göra innan jag gjort allting och vet vad jag kan gå tillbaka till. Jag vill inte läsa en hel arkitektutbildning, även fast det skulle vara superroligt, om jag inte vet hur juritsutbildningen är också. Men betyder det att jag behöver läsa allting någon månad för att sen gå tillbaka till det som var bäst? Jag vill göra allting och ingenting. Just nu sitter jag med över 15 yrken jag hade kunnat tänka mig jobba i, eller inom. Jag tror att jag är rädd för att inte få det bästa, för att jag inte ska få göra det roligaste. Tänk om det ändå är mer spännande att vara grafisk designer än advokat?
 
Det sista jag vill är att planera hela mitt liv nu, men det stressar mig ändå att jag är så överallt och ingenstans. De flesta jag känner vet vad de vill jobba inom iallfall, de behöver bara välja rätt utbildning inom området. Jag däremot vill så mycket skiljt att hela jag slits åt olika håll. Jag funderade över ett jobb inom FN och ser att det ungefär tar 30 år att hamna på den där positionen där man fått det där drömjobbet. 30 år skriker mitt huvud. 30 år med att göra "samma sak". Jag förstår att de inte suttit på samma kontor i 30 år, men jag kan bara inte se mig själv jobba med samma sak i 30 år. Och jag förstår att det är så inom de flesta yrken. Du kan inte bara hoppa in och förvänta dig ett toppjobb inom ett helt nytt område.
 
Jag kan inte se mig själv vilja kämpa för en sak i 30 år. Det är inte det att jag inte orkar kämpa för det jag vill ha, det är bara det att jag inte kommer vilja ha något så mycket i 30 år. Jag vill sällan ha något längre än tills jag hittar något annat intressant att pröva. Jag tycker om saker i 3 månadersperioder.
 
Jag tror att jag kommer göra det väldigt svårt för mig i framtiden.
 
0 kommentarer