om hundra år när håret växt ut

 
Jag håller på att spara ut mitt hår, varför vet jag egentligen inte. Jag är trött på att ha kort hår, även fast jag passar bra i det, och jag vill ha någonting nytt. Jag vill spara ut håret till en längre page, ni ser min inspiration på bilderna. Vet inte om jag skulle vilja bleka det mer, jag tror inte det, men lite slingor och solkysst hår kan man alltid ha. Vill iallfall ha en page, nu, helst igår.
 
0 kommentarer

kul.


Jag har gått och blivit sjuk och känner mest jävla skit värld. Johanna berättade för ett tag sen att hon kanske ska slutar på sitt jobb som volontär på en fritididsgård här i Berlin för att chefen är världens största rasist och allt annat idiotiskt typ. Hon slutade sitt jobb i förrgår och ska flytta tillbaka till Sverige på tisdag och det gör mig superledsen eftersom att jag hängt mycket med henne och Maja. Det här är alltså Johannas sista helg i Berlin och vad händer, jo jag får skyhög feber, huvudvärk och halsont. Inte bara det att jag redan var sjuk för en vecka sen, men varför ska jag bli sjuk precis nu när jag verkligen vill dra ut med Johanna ikväll. I Sverige blev jag sjuk max en gång om året, nu är det andra gången jag blivit sjuk på tre månader. Dö världen.
 
0 kommentarer

1/4

Nu har jag varit här i tre månader. En fjärdedel av min tid som aupair. 3/12 månader låter inte så mycket, men 1/4 av min tid här låter bara stört. Jag tänkte göra en liten sammanfattning på de tre månaderna.
 
Jag använde kartan oräknade gånger, nu behövs den för det mesta inte men början var det my love forever.

Åkte ganska snabbt med familjen ut till landet med stasigrannarna, fina hundar, stora hästan och lantliv på tyska landsbygden som det bara kan vara i Tyskland.
 

Såklart har jag sett det man borde se i Berlin, typ Brandenburger Tor och TV-tornet(vilken i och för sig inte går att missa för den syns över hela Berlin).

Och så har jag träffat människor. Fina underbara människor som är så jäkla bra och bäst.

Och så har vi varit på massa äventyr. Och jag har börjat lära mig tyska. Och jag har inte färgat håret. Och jag har träffat otaligt många människor som är grymma. Och jag har aldrig varit så aktiv på facebook. Och jag har aldrig saknat hemma så mycket. Och jag har aldrig älskat en stad så mycket. Och jag har aldrig levt så mycket. Jag har aldrig gått mot så många rödljus förut.
 
Jag trivs. Jag saknar hemma ibland. Jag hatar att vara au pair ibland. Men Berlin är staden för mig, bara 18 år gammal.
0 kommentarer