fly

 
 
0 kommentarer

jordgubbar med grädde och sill och dopp i kopp

 
Hej ni, det var en vecka sen och på en vecka har jag packat ihop mitt rum i Berlin, sagt alla hejdå, druckit en sista mate, gått en sista vandring på Eberswalderstrasse och flugit de ca 1 536 kilometrarna upp till Norrbotten och Luleå. Har sagt alla hej till nästan alla här, firat midsommar i byn med alla fina bästisar, ätit lösgodis och börjat på mitt sommarjobb.
 
Det är mycket och lite på samma gång. Har förstått nu att jag ska spendera drygt två månader här och börjat infinna mig i det totala lugnet som endast de norrbottniska skogarna och människorna kan ge. Det är fint. Jag saknar Berlin så det värker i hjärtat och slår knytnävsslag i magen när jag pratar med alla som fortfarande är kvar och lever i dekadens och glitter och smaragder, men samtidigt känner jag att sömn och avkoppling aldrig behövts bättre. Och det är underbart vackert att få återse alla här igen och få krama om alla de jag umgicks med varje dag under tre år och alla som jag saknat när jag varit i Berlin. Nu ska jag bara leva sverigesommar och jobba på camping och äta jordgubbar med grädde och sill och dopp i kopp och njuta. Det är ändå väldigt väldigt bra att vara hemma.
 
0 kommentarer

Evighetsdansa på Berghain.


Jag har haft en helt fantastisk sista helg med alla bra personer. I fredags gick jag med Carolina och Maja till Kit Kat Club, där ingen av oss varit förut. Det fanns en pool och solstolar och upphöjda podier att dansa på och alla killar var gay och barbröstade och vi dansade och hängde och träffade nytt folk och gick sen hem i morgonsolen.
 
Jag bestämde under fredagskvällen att jag borde bara bullar till min värdfamilj, så på lördagen sov jag halva dagen och bakade sen bullar som faktiskt smakar helt okej nu. När bullarna var klara hade lördagskvällen kommit och jag åkte till Nils och mötte där Carolina, Veronica, Ida och Martina. Vi peppade för klubb och drog oss vidare mot världens bästa, allas favorit, the one and only: Berghain. Väl på Berghain möter vi flera andra kompisar och hela natten/morgonen var sedan så jäkla grym. Ingen klubb slår Berghain. Det finns inget dansgolv man kan evighetsdansa och tappa bort sig på så mycket som på Berghain. Jag råkade stanna där i tolv timmar och när jag var på väg hem träffade jag en främling som jag pratade med i en timme innan jag tog spårvagnen hem. Kom hem halv tre på söndagseftermiddagen och kände mig så jäkla bra. Det var ett perfekt avslut på denna tid och en perfekt sista helg. Precis som denna helg var vill jag att hela hösten ska vara i ett nötskal.
 
0 kommentarer