Det finns alltid en undanflykt från verkligheten.

 
Det sanna förnuftet, vänner och diverse internetsidor säger stopp. Jag skriver om att hoppa, flyga för högt och skrika för mycket men någon pausar och vill säga något om att nej, det går väl inte? Backa.
 
Det går inte. Stopp. Allt jag vill är att skrika och dansa och ta sönder och lappa ihop och andas för lite och leva för mycket och det går inte när alla säger stopp. Det går inte när alla vill bestämma hur jag ska leva, när alla andra säger nej eller ja eller kanske eller det är väl inte så bra? Jag blir arg för att de vet lika mycket som jag att de har förnuft och rätt. För att de vill mitt bästa. Men jag orkar inte stå på jorden, jag vill flyga. Jag vill mest av allt leva. Leva så mina fingertoppar skakar. När jag får bocka av mina listor och skynda skynda skynda och ta sönder och pussla ihop och dra över och kasta ner och slå mot och skrika på då vet jag att jag lever. Jag måste få känna att jag lever. Jag kan inte fastna. Jag är livrädd för att missa det så kallade livet som jag krampaktigt försöker fånga, hålla kvar i. Jag vill inte stoppas. Jag vill bygga mitt flygplan.
 
 
1 kommentar
Iiris

Ingen kan stoppa dig...bygg ditt flygplan...<3

Svar: <3
exhalera.blogg.se