Maja har köpt en fleece och alla andra dricker buenos mate.

Några bilder från några dagar.
 
Halva september har redan sprungit iväg. Det har gått trettiofyra dagar sen jag flyttade tillbaka till Berlin. Trettiofyra dagar och endast sex blogginlägg. Trettiofyra dagar av tysk byråkrati, jobbsöknande, arbetsintervjuer, fest, dans, shopping, mailande, inflyttning, möblerande, öl, IKEA, vänner, lek, pepp, promenader, storhandling, vardagsrumsdans, övernattningar och äventyr. Slöseri skulle många säga men vardagen är fantastiskt. Hösten börjar sakta komma, men man kan fortfarande gå ute i T-shirt. Jag jobbar ingenting just nu förutom strötimmar med barnen jag tog hand om i ett år, lever på pengar jag lyckats skrapa ihop under sommaren och jag slösar tid och pengar på saker som andra skulle tycka var bortkastat. Jag tror att man kanske suckar åt mig, tycker att jag inte gör någonting "viktigt", men vad är viktigare än att leva precis som man vill? 
 
Jag har färgat håret silver. Jag som aldrig skulle doppa en enda hårslinga i färg längre. Men jag ville. Maja har färgat håret rosa. Jag har köpt en reflexväst som jag ska dansa med på Berghain, den där klubben du aldrig går hem ifrån. En Lennart står på min fönsterbräda i en vit kruka brevid kaninlampan och en stjärnmobil som lyser i mörkret dinglar i taket. Våra vänner kommer på spontanbesök mitt i natten, även fast vi bor på andra sidan stan, och på onsdagar styr jag och Maja upp Wedding Wednesday som ger alla ännu en ursäkt till öl, drinkar och jordnötsflips mitt i veckan. 
 
Jag har inte ett enda öga på mig som tittar snett för ingen annan behöver bry sig om min värld. Min värld är min helt egna. Allting är diffust, inte riktigt bestämt tills det har hänt och herregud vad det är bra. Jag längtar ingen annanstans, för det jag har här, just nu, det är oändligt fantastiskt. Livet är helt galet.
0 kommentarer