Donnerstag

 
Det har gått åtta dagar av det nya året och herregud vad året börjat med en käftsmäll. Det känns som att hela marken rör på sig och det är from time to time jobbigt att stå upprätt, även fast det bara skakar inombords. Med allting som händer i vår värld just nu känner jag mig mest blottad och ensam, även fast jag verkligen inte är ensam. Jag är lycklig men det är läskigt att inte veta hur våren kommer bli. Vad vi ska göra, vilka pengar vi ska leva på, hur vi ska ta oss igenom då&då-panikångesten. Vi umgås allihopa om dagarna och skrattar och flummar precis som vanligt, kanske för att försöka glömma bort att vi nästa morgon måste ringa hit och dit och prata med den och dom för att ordna upp tillvaron. Jag är rastlös.
 
Det är ingen katastrof, vi andas ju, men fy fan i helvetes fan vad det är läskigt att vara vuxen och bo i ett land vars språk man bara kan prata halva av. 
0 kommentarer