Die Wohnung

 
Jag har aldrig varit bostadslös. Jag flyttade hemifrån när jag precis fyllt femton till en liten etta tillsammans med min syster Ingela. När den lägenheten plötsligt fick vattenskada och vi behövde flytta, ordnade hyresvärden upp med en nyrenoverad tvåa på ett bättre läge som inte var så dyr. I lägenheten på Varvsgatan bodde jag tills jag tio dagar efter studenten flyttade till Berlin och sa hejdå till de blommiga tapeterna och den ljusblåa byrån jag köpt någon gång på secondhand. I Berlin var jag först Au-pair och levde på månadspeng("lönen") och betalade inte en krona för mat, boende eller mobilräkningen. När jag slutat som Au-pair visste jag att jag bara var tvungen att stanna, kunde absolut inte flytta hem till Sverige, så jag och Maja började leta efter lägenheter och hittade ett rum i Wedding hos en bekant. Vi delade rum, delade hemnyckel och försökte att inte bli för arga när man fick åka över halva Berlin för att hämta nyckeln. När slutet av september kom trodde jag och Maja att vi skulle behöva dela rum i en månad till, men så skrev Hannes att han hittat en tvåa och vi flyttade in tillsammans på Dieffenbachstrasße där vi bodde fram tills dagarna innan julafton.
 
 
Januari var kaos, vi kom tillbaka till Berlin för nyår efter julfirandet i Sverige. Den nya lägenheten vi skulle hyra blev inte av. Allting tumlade, ingenting ordnade upp sig och dagarna flätades ihop till en ångestvecka. Vi flyttade tillbaka till Dieffenbachstraße och där har vi fått hyra fram tills nu. Fram tills idag. Den andra lägenheten vi skulle få hyra blev inte heller av helt plötsligt. Varje dag har jag skrivit till varenda ny lägenhetsannons på Craigslist och diverse hemsidor men vi har inte kommit någonstans. Igår flyttade vi över våra väskor till Maja och Oscar som låter oss bo här medan vi letar efter ett nytt hem. Våra sju väskor och alla påsar står i hallen och det är det. Det är en bisarr känsla att jag just nu inte äger ett enda par nycklar i mitt liv och även fast vi har turen att ha vänner att bo hos betyder det inte mindre att vi faktiskt blir bostadslösa idag. Utan en enda lägenhetsvisning att gå på just nu. Det finns så mycket fint i livet, men det är inte alltid så lätt att se förbi det faktum att jag inte har min egna säng att sova i på obestämd tid. 
 
0 kommentarer