Intro

När jag stod och sminkade mig i onsdags skrev mamma till mig att jag fått brev. Jag satte ner min mascara, trodde hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen och hade för en stund svårt att andas ordentligt. Det var ju nu hösten skulle bestämmas. Du har blivit antagen, skrev mamma, du ska svara ja eller nej inom 10 dagar. Är det på riktigt? Hannes, mamma skrev att jag kom in.
 
 
Jag var alltså i Sverige över tre dagar för intervju på Grimslövs folkhögskola till deras kurs Konsthantverk och design. Väl där gick intervjun jättebra och i det överraskande arbetsprovet kändes det som att jag lyckades skapa det bästa jag kunde på 30 minuter oförberedd. Jag fick se hela skolan och internatet, saker som detta års elever har skapat och jag blev helt lyrisk över hur bra skolan verkar. Allting är så proffsigt, det finns så mycket material och så många olika arbetssalar och arbetsställen. Man får skapa inom väldigt många ämnen som måleri, metall, glas, tryck, fotografi, trä, digitalt, slöjd, väv och får alltså jobba med design, konst, konsthantverk och industridesign. I kursen ingår även praktik och en hel del studiebesök och utställningar. OCH DÄR SKA JAG FÅ LÄSA OCH BO I ETT ÅR. 
 
I augusti lämnar jag Berlindrömmen efter två år här, för att gå vidare till en ny dröm. Ta ett faktiskt steg mot någonting riktigt, mot någonting jag kanske kan jobba inom senare. Det känns helt fantastiskt och jag vill ingenting annat. Jag kommer lära mig så mycket, utvecklas och få skapa varje dag. Jag kommer gråta oavbrutet när jag lämnar Berlin, kommer inte kunna andas när jag hoppar på flygplanet och åker från allt fantastiskt, men jag lämnar för att göra någonting jag vill mest av allting, och det kommer göra det lättare.
 
Just nu känns mitt liv som The xx låt intro. Hur ofta känns livet så?
0 kommentarer