GIPS OCH SAMKVÄM

 
Dagarna fortsätter att rusa förbi här på Grimslövs och jag jobbar i verkstäderna från morgon till kväll varje dag. Idag hade vi presentation på första delen i ett gips- och träprojekt vi jobbar med fram till slutet av oktober. Jag har gjort dubbelt så många gipsfigurer än vad man skulle eftersom mina tre första inte blev som jag ville. Försöker tänka att extra arbete inte skadar och att alla timmar jag la ner på mina första skulpturer var det som ledde fram till att jag kunde göra tre betydligt mycket bättre figurer efteråt. Så nu försöker jag börja älska mina slutgiltiga figurer och vara lika nöjd med dem som min lärare är.
 
 
Förra veckan ordnade min klass skolans första samkväm. Samkväm innebär att en klass ordnar en dag fylld med aktiviteter för resten av skolan. Eftersom att min klass är konsthantverk och design baserade vi vår dag på kreativitet och konst. Vi delade upp oss i tre konstgrupper med olika teman. I min grupp fick alla bygga egna skulpturer gjorda av diverse material från till exempel återvinningen, gamla burkar och hönsnät. Det var så utmattande att hålla i denna dag men också så roligt. Det är alltså därifrån alla bilderna kommer ifrån. Folkis-spex i allra högsta grad men jag trivs ju faktiskt med det.
 
1 kommentar

Söndag

 
I söndags vaknade jag i tid för att jag hade bestämt mig för att tända elden i smidet och smida mina spikar till en uppgift. Efter tre timmar var min handled jättetrött och jag hade lyckats med några ok spikar, så jag gick över till gipsbodan och jobbade några timmar på en gipsfigur till en annat uppgift. Senare var det bestämt att vi skulle baka paj så jag gick både sotig och vit till bakandet. Mona hade plockat äpplen, plommon och vindruvor från skolgården som vi bakade paj på. Medan vi bakade tog Regina och Max ett krafttag och satte upp en flugnät i fönstret för att försöka förhindra att köket fylls av flugorna. Jag har aldrig i mitt liv sett så många flugor som här i Grimslöv, bland alla kohagar och ladugårdar, det är insane. 
0 kommentarer

GRIMSLÖV

Sist jag bloggade var nu för flera månader sedan och då skrev jag om Grimslöv. Att jag hade kommit in. Och nu sitter jag här, i min alldeles egna arbetshörna med träbitar, metalltester, modeller och prototyper framför mig och jag är så lycklig över att jag blev utvald till att få sitta här. Jag kommer inte göra en lång sammanfattning om hur sommaräventyren var eller vad jag har gjort eller hur flytten har känts. Jag hade några helt otroliga sista månader i Berlin och gjorde så mycket roligt. Och jag saknar Hannes och alla vackra människor jag har kvar i Berlin. Men istället för en tillbaka blick tänker jag nu starta om den här bloggen och visa er min vardag just nu. Allt fab jag får göra varje dag och allt nytt jag lär mig.
 
I fredags började vi dricka öl klockan tre på dagen efter vi hade slutat skolan och Sandy och Pixi som även går i min klass var med. Under kvällen hann vi springa runt i alla elevhem och våra arbetssalar och hänga med människor från alla klasser. Vi bestämde oss även för att låna en av KHDs kameror någon gång under kvällen och gick ut i kvällssolen och dansade runt utanför skolan.
 
Här är ett av projekten vi jobbar på just nu. Vi ska designa och smida en ljushållare och jag byggde en modell i ståltråd för att se hur den skulle kunna se ut. 
 
Har pysslat om på rummet när jag haft tid och satt upp inspiration i form av svartvita bilder över skrivbordet.
 
Tog med mig en souvenir från Berlin. Så glad att jag köpte skiten. 
 
Och jag har fortfarande en skev blond/blå/grön ton i håret och klär mig fortfarande i svart.
 
Skolan är allting jag kunde önskat. Vi har de första veckorna jobbat med metall i verkstan och smidet, trä, brodering, gips och teckning/skiss. Nästa vecka får vi introdution på betong och kommer lära oss en ny maskin. Sedan fortsätter det hela tiden med nya material, tekniker och maskiner. Det är SÅ spännande! Jag har redan utvecklats i mitt tänkande och jag tror att det här året kommer betyda så otroligt mycket för mig. Och jag är så glad över att skolan erbjuder allting man kan tänka sig vilja ha och göra och ingenting är omöjligt här. Det är en sån frihet att få banta på en metallbit här och såga på en träbit där. Och få testa, pyssla och börja om utan begränsning.
 
Jag ska visa er mer om våra projekt och hur skolan och lokalerna ser ut senare, men nu ville jag bara säga HEJ jag är tillbaka i bloggandet och mitt liv har gått från ett dekadent Berlinkalas till en konstnärlig oas ute i skogen. Saknar Berlin så mycket att det gör ont många dagar, men det vägs upp av livet jag får ha här ute i ingenstans.
 
0 kommentarer